Igår skrev hon. På msn. Trodde aldrig att jag skulle uppnå någon slags kontakt med henne på msn av alla ställen.

- Hej!

- Vem är du?

- Det är jag, Ida! Din pappas dotter.

Ida... Jag har tänkt så mycket på Ida, min halvsyster. Jag har bara träffat henne en gång, eller kanske två. Allt det där är så långt borta, jag kommer inte ihåg. Hon är så stor nu. 10 år. Vad fort det har gått... Och min andra halvsyster Lilly är 8 månader. Går tiden i Sundsvall snabbare? För här känns det som om allt är som det var för 3 år sedan.

Hon spelar fotboll och älskar djur. Lysnar på Simple Plan, Green Day & Kizz. Hon verkar så söt.

- Jag vill träffa dig!

Jag vill träffa dig också. Jag vill träffa er allihopa. Speciellt dig, Lilly och Linn. Jag har gått igenom mitt liv med ingen familje känsla alls what so ever. Ibland önskar jag (nästan) att jag inte hade någon familj, få vara oberoende. Men jag vill träffa er för jag vet att ni skulle inte kräva något av mig som jag inte kan ge, ni skulle aldrig bli beroende av mig som alla andra. Därför skulle det vara så fint...

Jag vet inte ens vad jag vill ådstakomma med den här texten. Ha överseende.

Det är så logiskt alla fattar utom du, men du har inte en aning, du har inte en aning.