Somnade någongång runt halv 6 igårkväll och vaknade kl halv 12 på kvällen. Sov inte så mycket men jag är pigg iaf. :) Jon har tillbringat min sovtid uppe hos Shirley, Sheila & Lee så jag vart lite förvånad att han var borta när jag vaknade. :P Nu sitter vi iaf bara och tar det lugnt, ska väl kolla lite på Jay Leno.

Se ya

Huh, i min följetång "Om du fick en chans?", som jag för övrigt verkligen vill byta namn på, så har jag gjort ett tvillingpar som jag vet jag hade värsta planerna för när jag kom på dem men nu kan jag absolut inte komma ihåg vad jag skulle med dem till. De som har läst alla hittills utkomna avsnitt kanske kan hjälpa till? Tvillingarna är Kaliras och Anwars döttrar. En är snäll, en är elak (som vanligt med tvillingar i sagor). Plz, någon som har någon ideé.

Och är det någon som kan hjälpa mig med ett passande namn åt novellen/följetången/serien?  

Resume: Madame Edith och Elisa sitter och äter kvällsvard. Edith ska precis börja berätta för Elisa om de komplicerade förhållandena inom kungahusets historia. Eftersom att det är en så invecklad historia så får den en egen episod i berättelsen.

Edith tystnade för en liten stund som för att dra sig till minnes om något. Tillslut sade hon: - Men det finns grupper på våran sida... Hemliga samansvärjningar vars syfte är att störta det falska kungaparet. Jag vet faktiskt inte om de fortfarande är aktiva. Elisa kunde se på uttrycket i Edith's ögon att hon hoppades att de fortfarande var det. - De första grupperna bildades nog för sex år sedan. Samma år som det falska kungaparet, Kalira och Anwar Sinka som dem heter, tog över tronen. I tre år innan det ödesdigra resultatet dagades var det en kamp om makt och prestige mellan paret Sinka och paret Viital, de sanna ägarna av kronan.
Edith tystnade en stund, hon visste inte riktigt vart hon skulle börja nysta upp i denna härva till berättelse men sedan drog hon efter andan igen: - Ernesto Viital, den rätte kungen och Anwar Sinka är kusiner förstår du, sade Edith. - Eftersom att Ernesto's far, Krichan, var son till den tidigare konungen Erno Viital så var det självklart att arvet av tronen fortsatte i Krichan's led för att han var man. Ellah Viital som var Erno's dotter, Krichan's syster alltså, visste att hon inte kunde göra anspråk på tronen så hon gifte sig med Hertig Anór Sinka och fick sonen Anwar. Krichan tog sig en drottning i samma värva, en mild och mycket vacker kvinna som hette Hilja. Innan det första året i deras äktenskap var förbi hade de satt en dotter till världen. Hennes namn var Pedita och om henne finns det inte mycket att säga efter hennes försvinnande. Pedita och Anwar var samtida, åtta år efter deras födslar fick Krichan och Hilja sonen Ernesto. Kung Krichan och drottning Hilja var överlyckliga, de hade fått en arvinge till tronen. Sonen blev deras nya favorit som de värnade och älskade väldigt högt. För högt tyckte antagligen Pedita. Det stackars flickebarnet fick antagligen nog av att den nye sonen favoriserades så mycket så vid fjorton års ålder rymde hon från slottet. Krichan och Hilja insåg till sin stora förtret att det var deras fel att deras älskade dotter rymt. De sände ut folk att leta efter henne, men förgäves. Det enda de fann var ena halvan av flickans näsduk som en skogsvaktare hade funnit i sin skog. Ja, du förstår, de visste att halvan var av Peditas näsduk för att den hade de guldiga kungliga broderierna. Och där försvinner alla spår av Pedita. Vissa tror att hon blev tagen av Heddaren, andra tror att det var skogsvaktaren som dödat flickan. Vid tiden av Pedi.... - Vänta, vänta nu! Avbröt Elisa och höjde handen som ett stopptecken. - Vem är heddaren? - Du menar vad är Heddaren, svarade Edith.

Gumman lutade sig bakåt i sin stol och gnuggade sina ögon. Hon var nog väldigt trött trodde Elisa. - Heddaren är skogens härskare. En väldig best som inte är att lita på, den enda i sitt slag. Det är ytterst få som sett den och jag själv är en av de få. Den är stor som en björn, om inte större och pälsen är svart som natten. Man kan säga att det är en varg om man vill för den har huvudet av en sådan men den har även en stor krans av långt hår om sitt huvud. - Som ett lejon alltså, replikerade Elisa. - Lejon? Sade Edith och såg frågande på flickan. - Vad är ett lejon? - Det är ett djur. Har ni inte lejon här? Frågade Elisa förvånad. - Pytt! Sade Edith. - Vad är det för fantasi djur du hittat på? - Jag undrar jag vem det är som hittar på fantasidjur, sade Elisa tyst för sig själv. -Vad sa du? Frågade Edith. - Åh, inget, sade Elisa och viftade bort det. - Fotrsätt berätta om kungafamiljens öden du istället. Edith spände en sökande blick i Elisas ögon och lutade sig tillbaka igen. - Nå, vart var jag? Ja just det! Vid tiden av Peditas försvinnande var Ernesto sex år. Hela familjen och släkten sörjde henns försvinnande. Ellah, Anór och Anwar flyttade in i slottet för en tid för att trösta sina vänner och hålla kungariket på fötter medans familjen fick sörja ifred. En tung slöja av vemod låg över hela landet det året. Landets folk sörjde med sin älskade kungafamilj och långt efter att Krichan och Hilja gett upp sökandet efter sin dotter så fortsatte landets befolkning att anordna skallgångskedjor hela året ut. Även på vintern. När vemodets slöja lättade för både folket och kungafamiljen blev det mesta som vanligt igen. Ellah och hennes lilla familj stannade på slottet en liten stund till bara för att se till så att Krichan och Hilja klarade sig bra. Ernesto och Anwar blev de bästa lekkamraterna två pojkar kan bli trots åldersskillnaden. De hittade på nya jäkelskap varje dag. Ett av deras favorit hyss var att springa ner i slottets kök och rycka kokerkan i kjolkanten. Den feta gumman som hade ganska hett temperament började då jaga pojkarna och vifta med sleven efter dem. Pojkarna kallade sig för matadorerna. Kokerskan var deras ilskna tjur. Edith log vid tanken. Det tvingade fram ett litet leende hos Elisa också. - Men sen, sade Edith och slog uppgivet ut med armarna. - Sen när pojkarna blivit vuxna och Ernesto gift sig med Adeline och fått en son, träffade Anwar Kalira och det var hon som utlöste det interna kriget i familjen. Anwar såg inte alla Kaliras dåliga sidor, han bländades bara av hennes otroliga skönhet. Både ögon och hår svarta som natten och en fyllig mun i djupaste röd trollband hans hjärta och han var med ens fast i äktenskapet och den dummern hade även satt barn på den onda kvinnan, tvillingar tillochmed! Anwar som egentligen var nöjd med sitt liv som det var fick huvudet omvridet av Kaliras maktgalna idéer. Varför gör du inte anspråk på tronen? Vad har Ernesto för rätt till tronen? Det var det enda Kalira verkade intresserad av men Anwar som var så förälskad tyckte att allt hon sa var helt rätt. Han måste ta över tronen. Han måste göra sin älskade Kalira till den vackraste drottning landet skådat. Några år gick och sen började bråken. Kalira förde talan för Anwar som inte verkade ha något att säga till om själv. Ernesto försvarade sig och Adeline med bestämda ord men dunkade näven i väggen om kvällarna och undrade vad som tagit åt Anwar. Han kunde inte förstå... Och så en natt försvann Ernesto, Adeline och deras son, kronprinsen, spårlöst och Kalira utnämde Anwar till den nye kungen och satte sig bredvid tronen. Sedan dess har landet varit i leda. Skatterna är höga och lagarna är löjligt hårda. Man får till exempel inte passera kungahuset där Kalira och Anwar nu styr utan att krypa förbi på knä och kyssa muren som omger slottet innan man ställer sig upp. Det verkade som om Edith hade berättat klart nu konstaterade Elisa. Hon hade inte hängt med riktigt med alla namn och släktförhållanden men hon trodde att hon hade fått något slags grepp om saken i alla fall. - Hur vet du allt det här? Frågade hon tillslut. - Kära vän, sade Edith. - Du glömmer bort att jag är en häxa. Jag kan gå in i människors medvetande och se det jag vill se. Få svar på det jag undrar. Edith blinkade med ena ögat mot Elisa som plötsligt försökte att inte tänka på någonting alls. - Du kan vara lugn, sade Edith. Det krävs enorm koncentration för att läsa någons tankar och jag är för trött för det nu. - Men kan inte du försöka nå Ernestos eller Adelines tankar då? Frågade Elisa och lät smått desperat. - Och hon den där flickan som försvann? Kan du inte nå henne? Edith skakade sorgset på huvudet. - Jag kan inte nå dem. Jag vet inte varför. Antingen så har någon med trolldom satt en spärr för så att ingen ska kunna nå dem eller så... Eller så är dem inte längre i livet. Ediths ansikte förvreds i sorg men bara för ett ögonblick. Elisa kunde se att livet hade gått hårt på Edith i alla hennes rynkor. Hon måste ha förvridit sitt ansikte i sorg ofta. Edith snörvlade omärkbart och ljusnade igen. - Men nu ska vi sova, flicka lilla! I morgon ska vi på bal i kungahuset. Här är våran inbjudan, sade hon och zappade fram ett vitt kuvert mellan fingrarna precis som trollkarlar gjorde med spelkort hemma i Elisas värld. - På bal?! Utbrast Elisa förvånat men Edith bara flinade och gick in till sitt och lade sig. Elisa suckade uppgivet men lite förväntansfullt och gick sedan in till sitt hon med.

Den här veckans video är något udda men jag bara älskar sången! <3

Och sömnens onda cirkel har satt igång igen. Jag fattar inte varför jag fortfarande är förvånad, jag har ju haft problem med sömnen i snart fyra år.

Anyway så vaknade jag kl 6 i går kväll och har då varit vaken sedan dess. Är på skolan nu för att påbörja ännu en plågsam vecka med kuratorsamtal, eviga dagar, ännu evigare nätter och försummade vänner. Det var så skönt i helgen att få vara med Linnea även om det bara varade för några korta timmar. Liksom bara vara. Jag saknar verkligen mina gamla vänner men ett plus är att jag har börjat fått bättre kontakt med tjejerna här på skolan, känns skönt att kunna vara med folk som inte vet allt om ens onda dagar som alla de andra gör. Även en gammal vän som jag dock aldrig umgåts något med utan andra vänner har hört av sig och ville ta en promenad. Jag blev väldigt glad att hon frågade men man kan inte göra något på dagarna när man sover som jag gör så jag fick skjuta upp promenaden. Det känns som om jag skjuter upp hela mitt liv.

Jag har börjat undra om jag är någon super-människa på något sätt. På ett dåligt sätt. Jag menar, jag kan vara vaken hur länge som helst och jag kan sova hur länge som helst också. Ibland önskar jag att jag aldrig behövde sova. Det finns för mycket att göra på nattetid.

Sömnen och brist på vänner blir ett stående problem och jag kan säga er så mycket som detta: Det ser dystert ut. Dystert med tanke på den "super-människan" jag är och det faktum att jag har enorma problem att handskas med sociala situationer.

Kuratorn tycker att jag borde börja på BUP. Jag kanske hör hemma där... 

Jag är fortfarande hos Jon. Igår gick vi upp på hans vind och skulle leta reda på något roligt och då hittade vi en låda med lego. ^_^ Haha, vi byggde en varsin borg och vi hade inte så stor lust att förstöra våra mästervärk riktigt ännu så vi ställde dem bakom dörren in till Jons rum. :)

Linnea var ju även här och vi tittade på Little Black Book, rätt ok film. Sen när vi skjutsade in henne till stan för hon skulle med bussen så stötte vi på en full Olle, en full Sheila och en full Frida. De åkte med oss till Shell och sen sparkade Jon ut dem :P Haha. På vägen hem åkte vi ut på isvägen och sladdade lite och hör och häpna: Jag körde bil! Haha, jag har inte kört sedan jag var typ 9 år så jag hade ingen koll som helst på vad man skulle göra men jag fick MVG av Jon iaf. Det var skoj :)

Ikväll ska vi på bio och se Sweeney Todd, (Johnny Depp <3) jag hoppas att den är bra, den har ju fått rätt bra recensioner iaf. Efter det lär vi nog dra hem till mig och bara vara.

Jag längtar efter mitt nya akvarium. <3

Är hos Jon för tillfället. Igår bjöd han på god-middag. :) Friterade räkor och stuff. ;) Känns rätt kul att ha en pojkvän som är, i någon mån, intresserad av matlagning för jag hatar att laga mat. Det blir bara bränt.

Vi hittade några kritor igår också som man kunde måla på varandra med. Jag målde Jon till en svettig grek och L från Death Note och han målade mig till spindelmannen och en tiger. ^_^ Det var skojj! Har fått några snäckor av honom också som jag ska ha i det nya akvariumet när jag får det. :)

Idag har vi inte gjort så mycket, fulat oss med hans mammas pilates boll och hämtat in ved. Linnea ska komma hit sen också så vi ska nog titta på någon film då. :)

Men nu ska vi åka och hämta henne på Frösön!

Se ya!

Blä vaknade typ klockan 3 på eftermiddagen idag... Sugigt. Märkte inte ens att klockan ringde i morse. Fy fan... Mamma ringde till en av lärarna på min skola och snackade med henne om att nu... nu måste jag verkligen ha hjälp för jag fixar inte det här själv. Jag vill bara kunna sova som normalt folk. Ska snacka med skolläkaren först tycker dem för hon är mer insatt och det är lätt att man inte blir tagen på allvar av de där f*tt läkarna i krokom... Det har ju hänt förr om vi säger så.

Håll tummarna för att jag ska klara det nu då....