I Fredags så for jag och Jon in på marknaden i stan. Jag köpte en Tokio Hotel Tröja och 5 st filmer! xD Haha, filmerna jag köpte var: The Prestige, Det levande slottet, The Illusionist, Corps Bride och Lucky Number Slevin (Som är skit bra!) Sen på kvällen så for vi på fest hos Anton a.k.a Svampbob ;) Det var väl lagomt kul där ända tills det blev bråk och annan allmän träta. Jon BAD mig att slå honom så jag gjorde det, men träffade fel så han började blöda på läppen och då började jag grina för att jag insåg att jag verkligen hadde slagit honom men han verkade inte så arg, pussade mig och sade att det inte gjorde något så då blev jag glad igen :) Haha. Stygg man kan va. :P

På Lördagen så for jag upp på marknaden i Åre med Jon, Linda, Hasse och någon kompis till Linda och Hasse som jag inte vet vem det var :P Det var ruggigt kallt där uppe och allmänt dåliga stånd så min köpgalenhet fick inte leva ut några lustar där inte :P Haha, sen på kvällen var jag iväg på kräftskiva hos familjen Lindberg. Fy fan vad jag åt, smällde i mig ett helt paket kräftor alldelles själv! Jag och Sten var de som satt längst och åt :P Hehe. Sen gick jag hem och gosade med Jon som väntade hemma på mig :)

Notis om Astrid: Morfar fick inte till växellådan (inte helt oväntat) så Oskar ska komma imorgon och hjälpa mig och försöka hitta felet på henne. Hoppas att det går bra så man hinner ut och köra lite innan vintern. :)

Här kommer den andra delen av min följetång "Om du fick en chans?" Enjoy :)

Om du fick en chans? Del 2

Först slog ett bländande ljus emot Elisa. Hon hörde hur porten bakom henne slog igen och sedan blev allting så... vanligt?

Hon kastade ett öga över axeln. Porten var inte där... Det enda hon såg bakom sig var en gata som stäckte sig lång och bred, full med männorskor som hade mer eller mindre bråttom.

Är jag verkligen i en annan värld? Tänkte hon. Eller har jag bara teleporterats till en annan plats? Mer hann hon inte tänka förrän hon hörde upphetsade röster och ett sorgligt tjut någonstans i hennes närhet. En bit bort längst gatan såg hon hur några pojkar tog en fisk från en yngre pojke och började springa åt det hållet hon stod. Elisa reagerade på en gång och ropade till den lille pojken: - Stanna här! Jag följer efter dem!

Elisa började springa efter pojkarna som inte var så lång framför henne. De var tre stycken, antagligen i 13-års åldern av längden att döma.

- Stanna! Ropade hon.

Pojken som sprang sist kastade en snabb blick bakåt. När han upptäckte att de var förföljde snabbade han upp farten en aning. Elisa fastslog att det var han som hade fisken eftersom att han inte gjorde spring-rörelser med armarna. Hon började springa snabbare tills hon var ifatt dem. Hon rusade mot pojken med fisken.

- Fånga! Skrek pojken till en av de andra pojkarna och kastede fisken så att den flög över Elisas huvud och landade framför fötterna på en av pojkarna som kvickt snappade upp den och började springa igen. De fortsatte att kasta fisken fram och tillbaka mellan varandra medan de sprang för att Elisa inte skulle få tag på den ända tills hon fick sitt tillfälle.

- Aj! Skrek pojken som hon flugit på medan de föll mot marken.

- Ge mig den där! Sade Elisa och ryckte åt sig fisken som pojken fortfarande hade i sitt grepp.

- Skäms! Skäms på er som slår en stackars oskyldig pojke och tar det som ej är i eran ägo! Skäms!

Pojkarna stod samlade nu och såg betydligt vekare ut med blickarna riktade mot marken. De var besegrade.

- Vad tänkte ni på, unga män?

Då började en av pojkarna storgråta.

- Vi-hi ville bara h-ha mat! Hickade han.

- Vi är så hungriga!

De andra två pojkarna föll också med i gråt kören.

- Följ med mig nu. Sade Elisa och försökte låta mjuk i rösten.

- Jag vill att ni ber om ursäkt till den lille pojken och om ni gör det så lovar jag att jag ska ordna med mat åt er. Sade hon.

- Sä-säkert? Hickade den pojken som hon antog var äldst.

- Ja det är klart. Sade Elisa.

- Kom med mig nu.

De gick tillbaka till den lille pojken som snällt hade väntat på samma ställe. Han blev överlycklig när han fick tillbaka sin fisk och svarade med ett blygt och mycket barsligt "De jör inge" när de äldre pojkarna bad om förlåtelse. Han förklarade för dem att han hade hjälpt fiskar männen i hamnen med arbetet och som belöning hade han fått den stora fisken som han skulle ta hem till sin fattiga familj som bestod av mor och lillebror. De skulle bli så glada över att få mat på bordet för en gångs skull... Trion och Elisa tog farväl av den lille pojken och sedan gav de sig av mot "det farliga torget" som pojkarna kallade det. På torget fanns det stånd med frukt, bröd, viner, torkat kött och färsk fisk. Elisa försökte handla ur ett fisk stånd men säljaren ville inte ta emot hennes pengar.

- Vad är det där för trams du kommer med kvinna? Sade mannen bryskt.

- Här gäller inga låtsas pengar, nej, riktiga pengar ska det vara om du vill handla hos mig!

Elisa lade märke till att mellan sina utbrott stod mannen och sneglade på en dam som stod och sålde djur skinn i ståndet en bit bort. Hon var kort, lite mullig med långa blonda flätor och rosiga kinder, mycket söt faktiskt. Plötsligt kände Elisa sig lite fräck.

- Vad är ditt namn min herre? Frågade hon artigt.

- Lukas! Svarade den mörke, råbarkade mannen fortfarande med uppror i rösten.

- Och damen där borta heter...? Fortsatte Elisa och pekade på djur skinns försäljerskan.

- Lena... Svarade Lukas, nu med ömhet och blyghet i rösten och såg längtansfullt på Lena.

De tre pojkarna stod bara där helt tysta medan Elisa talade med Lukas. Deras magar kurrade till då och då.

Pojkarna och Lukas såg på medan Elisa gick bort mot djur skinns ståndet och började tala med försäljerskan Lena.

De såg hur Lena hajade till och såg på Lukas, hennes kinder blev ännu rödare men ett blygt leende trädde fram i hennes ansikte.

Elisa kom tillbaka till Lukas och pojkarna och såg ganska mallig ut.

- Lena berättade för mig att det är dans ikväll på Värdshus Thomson och hon vill gärna att du ska vara hennes kavaljer där.

Lukas blev så röd, så röd i ansiktet men kunde inte under några omständigheter dölja sin lycka.

- Som en tomat! Viskade den yngsta pojken till de två andra.

Men Lukas tycktes inte höra den genanta kommentaren, han stod och log så vackert han bara kunde mot Lena som besvarade det med ett ännu vackrare leende.

- Unga dam. Sade Lukas nu vänd mot Elisa.

- Själv har jag aldrig vågat prata med den vackra damen där borta men tack vare dig så har jag nu en chans att att vara med henne. Som tack giver jag dig denna lax!

Sade Lukas och räckte fram laxen som var inslagen i ett tunt, brunt papper.

Och så fortsatte Elisas dag. Hon sprang runt på torget och erbjöd ståndägarna tjänster mot att betalningen skulle vara något ätbart ur deras stånd och till slut kunde hon räcka över mat som skulle räcka en hel vecka till pojkarna. Några lyckotårar fälldes, pojkarna emellan. Sedan tackade de Elisa med många djupa bugningar och kramar och sedan gav de sig iväg.

Elisa stod kvar på torget bredvid en spegel handlare som höll på att packa ihop sina varor för kvällen. Det började att mörkna. Vad var det här för ställe egentligen? Det verkade så gammaldags. Hon hade sett några hästskjutsar komma farande längst gatorna men inga bilar. Alla kvinnor hade klänningar. De flesta hade träskor medan andra hade lite förnämare skodon. Hon hade fått många undrande blickar på sig när hon sprang runt på torget i sina jeans, gympaskor och hoodjacka.

- Elisa! Hörde hon en låg röst säga. Hon kände igen rösten. Det var Lawrence röst, kattens röst.

- Lawrence! Viskade hon tillbaka.

- Var är du?

- Här, i spegeln! Svarade han.

Hon vred på huvudet och fann Lawrence ansikte i enn spegel som hängde litet snett bakom henne. Hon såg sig om efter spegel handlaren för att försäkra sig om att denne inte tittade på henne men han var fortfarande upptagen med att packa ihop. Hon gick fram till spegeln.

- Hur gör du det där? Frågade hon med häpnad.

- Åh, det är inte viktigt. Svarade Lawrence.

- Men du borde veta att det är såhär jag kommer kontakta dig framöver om du behöver hjälp. Du gjorde ett bra arbete idag. Jag är mycket nöjd med dig så nu ska du få veta något om dig själv.

Elisa väntade medan Lawrence kikade lurigt på henne. Han ville se om hon var nyfiken på vad det kunde vara han skulle berätta för henne men hon stod bara där och väntade.

- Dagens insikt är att om du ser en människa djupt in i ögonen och ber om något så kommer dem inte att kunna säga ifrån. Du kan få vad du vill.

Elisa funderade på det en stund.

- Är det en gåva du gett mig? Frågade hon till slut.

- Oh, nej. Svarade Lawrence

- Det är något du är född med. Alla människor har olika egenskaper men det är sällan någon verkligen upptäcker vad de kan ådstakomma. Nu vet du iallafall om en hemlighet om dig själv. Men det kommer inte att fungera i den här världen. Det är en del av provet. Sök upp Madame Edith. Hon ger dig mat och husrum för natten. Hon är en av mina kontakter och vet redan att du kommer. Du följer bara gatan till höger tills du kommer fram till en ockultism shop. Det är där hon bor.

Innan Elisa hann säga något mer försvann Lawrence bild i spegeln och spegelhandlaren kom och plockade ned spegeln med en förstulen blick på Elisa.

Och så började Elisa vandra längst gatan som Lawrence sade att hon skulle följa.

Nu sitter vi här i köket hos Royne och Madde efter en riktigt dunder frukost :) Prinskorv med ägg och bröd ;) Ska väl snart åka och hämta bubblan... Och ikväll ska vi vara med Sheila och Fridas kompisar och kanske åka iväg på race :)

Se ya!

 Nu är det upp till er läsare att avgöra om denna berättelse ska ha en fortsättning :) Skriv en kommentar om ni tycker att jag ska skriva vidare på den.

Om du fick en chans? Del 1.

Det var sen kväll. Majbrasan sprakade och glödde som om den aldrig ville dö där ute på den lilla ängen den stod på.

Elisa kände hettan från brasan mot sin hud. Hon hade stått där ett tag nu och sjunkit i tankar, som förtrollad av den flammande elden.

Klockan var mycket. Hon måste snarast gå hem så att hon inte skulle försova sig till jobbet nästa morgon.

Elisa jobbade som kassörska i en närbutik, kan det bli tråkigare än så? Nej, tänkte hon, det finns nog inget som är så ledsamt som att jobba i kassan.

Tankarna fortsatte att mala på på hemvägen. Varför kunde det inte hända något spännande i hennes liv? Allting liksom gick på rutin.

Hon var framme vid den lilla skogsstigen, som ledde till hennes smått avskilda, hem när hon plötsligt kände något vått och mjukt över sin mun.

Det hade en egendomlig lukt. En arm runt hennes bröstkorg, sedan blev allting svart.

Elisa drömde. Bilder flög förbi. Bilder från platser hon aldrig sett förr. Hon såg en pojke på en gata. Han såg mycket fattig ut. Han hade något i famnen...

En fisk. En stor fisk! Plötsligt kom några äldre pojkar. De slog den lilla pojken och tog fisken av honom.

Det sista Elisa såg av pojken i sin dröm var hans tårdränkta ögon som skrek av sorg.

Elisa vaknade upp i ett grått rum. Det var inte riktigt kallt där men ändå inte riktigt varmt. Hon såg sig omkring i dunklet och försökte vänga ögonen vid det egendomliga mörkret.

Hennes blick klarnade. Hon var i ett litet rum. Ett rektangulärt rum med ditsatta stenar som antagligen skulle föreställa någon sorts sitt platser.

Väggarna var skrovliga och hur noga hon än tittade så kunde hon inte se något tak, det var som omd et var för högt upp för att se. Golvet däremot var slätt och skinande som guld.

Var är jag? Tänkte hon och drog fingrarna över sina ögonlock för att klarna tankarna.

- Du är på hemlig ort. Sade en djup röst.

Vart kom rösten ifrån? Hon kunde inte se någon i rummet.

- Härifrån! Från ditt vänstra hörn! Svarade rösten som om den läst hennes tankar.

Elisa såg sig omkring och i det vänstra hörnet satt en katt.

- Nej nu är det någon som driver med mig! Sade Elisa och skrattade lite osäkert.

- En katt kan väl inte läsa tankar och ännu mindre prata!

Katten gick fram mot henne och nu såg Elisa hur kattens mun rörde sig.

- Varför skulle det vara så omöjligt? Sade han.

- Låt det sjunga in...

Elisa tänkte på det och på något konstigt sätt kände hon hur hon faktiskt accepterade det. Som om hon blivit hypnotiserad. Katten fortsatte:

- Vi kattdjur har alltid haft kapacitet till att förstå andra väsens tankar. Vi har bara haft problem med att svara tillbaka så vi lyssnade till människans språk och lärde oss av er. Vi lärde oss ordens konst.

Katten satt nu framför henne och tvättade sig nonchalant. Typiskt katter, tänkte Elisa.

- Men varför valde ni just människan? Frågade hon.

- Tjaaa... Svarade katten utdraget.

- Det är ju ni som ger oss mat förstår du. När skulle du ge mig mat tror du? Om jag skrek "Mjaaau!" eller om jag helt enkelt sade "Mat, tack."?

- Sant nog. Svarade Elisa och drog lite på munnen.

- Men varför är jag här egentligen?

Just då kom två män in genom en obefintlig dörr som Elisa först inte sett. De två männen var spinkiga och såg lite gammaldags klädda ut.

En av männen stannade i dörren medan den andre gick mot katten.

- Ah! Charles, min stumme vän! Sade katten och lät sig snällt klappas av denne Charles.

Sedan vände sig mannen mot Elisa och gjorde några konstiga tecken med sina händer.

- Min vän Charles här vill be om ursäkt för senast. Sade katten.

- Det var han som gjorde dig medvetslös vid skogen och förde dig hit. Du förstår... Fortsatte katten.

- Charles förlorade sin talförmåga för några år sedan så nu talar han med teckenspråk.

Elisa kunde inte låta den lilla tanken, om att det kanske var katten som hade tagit Charles röst, undkomma. Hon skulle inte bli förvånad om så var fallet.

Inget kunde förvåna henne längre trodde hon.

- Men åter till din fråga. Fortsatte katten.

- Jag hörde din önskan om att något kunde hända i ditt liv och nu ger jag dig chansen. Tänker du ta den?

Elisa behövde inte fundera ens en sekund, även om hon inte visste vad hon gav sig in på.

- Ja. Svarade hon högt.

- Då min vän. Sade katten.

- Då ska jag presentera för dig en värld där det handlar om att välja och handla rätt. Du kommer ställas inför prov och varje gång du handlar rätt skall jag ge dig en insikt om dig själv och vad du är kapabel till.

Katten gick bort mot det hörn Elisa först hade sett honom sitta vid.

- Du ska få en enkel början, lilla vän. Sade katten vänd mot henne och sedan lade han tassen mot en stenblock i väggen och tryckte till. Stenen skjutsades in i väggen.

Alldeles framför Elisa öppnades en port. En portal som inte varit där innan. Någonting som Elisa helst ville nämna som ängladam och blåa solstrålar slog emot henne och när det hade lagt sig såg hon något på andra sidan portalen. En pojke... En liten pojke som höll en stor fisk i sin famn. Han såg fattig ut. Var hade hon sett honom förut? Han var så bekant...

Långt borton allt hörde hon kattens röst:

- Mitt namn är Lawrence. God morgon, god dag, god kväll och god natt!

Sedan sögs hon in i den underliga världen på andra sidan porten. Och det var så Elisas äventyr började

Shira Löfstrand

Flicka (Till Bill): Min syster säger att du är bög
Bill: (Kollar på systern som står bakom flickan) Gör hon?
Flickan: Ja.
Bill: Tooom?
Tom: Vad?
Bill: Är jag bög?
Tom: Nej.
Bill (Tillbaka till Flickan): Min bror säger att jag inte är bög

Weei :D jag lade den 6000:de rösten på namninsamlingen så att Tokio Hotel ska komma hit x) Lite grym man känner sig då att göra talet jämnt. :)

Sitter här med Jon nu och kollar på tv och känner mig allmänt morgon-äcklig. Igår såg vi på anime maraton på svt 2. Det var ganska kul men när de visade Kakurenbo så blev jag nästan mörkrädd x) Missade bara en film, tänkte ta och ladda hem den istället :)

pew ew

Nästan allt går bra. Jag har precis gjort ett vågad köp som jag är väldigt nöjd med, jag har pengar så jag slipper oroa mig för det, jag har en underbar pojkvän... Det är bara ett problem nu i min vardag: Skolan! Antingen så vaknar jag inte på morgonen så att jag missar skolan helt eller så är jag bara förbannad när jag är där och orkar inte göra något. Mina sömntabletter är slut och jag kan inte somna på nätterna. Vad fan ska man göra?? Jag var så less imorse när jag såg att jag hade missat alla bussar så jag låg och försökte självdö i ca 3 timmar... Inte så lyckat som det kanske märks...

Tips någon?