Nu är det upp till er läsare att avgöra om denna berättelse ska ha en fortsättning :) Skriv en kommentar om ni tycker att jag ska skriva vidare på den.

Om du fick en chans? Del 1.

Det var sen kväll. Majbrasan sprakade och glödde som om den aldrig ville dö där ute på den lilla ängen den stod på.

Elisa kände hettan från brasan mot sin hud. Hon hade stått där ett tag nu och sjunkit i tankar, som förtrollad av den flammande elden.

Klockan var mycket. Hon måste snarast gå hem så att hon inte skulle försova sig till jobbet nästa morgon.

Elisa jobbade som kassörska i en närbutik, kan det bli tråkigare än så? Nej, tänkte hon, det finns nog inget som är så ledsamt som att jobba i kassan.

Tankarna fortsatte att mala på på hemvägen. Varför kunde det inte hända något spännande i hennes liv? Allting liksom gick på rutin.

Hon var framme vid den lilla skogsstigen, som ledde till hennes smått avskilda, hem när hon plötsligt kände något vått och mjukt över sin mun.

Det hade en egendomlig lukt. En arm runt hennes bröstkorg, sedan blev allting svart.

Elisa drömde. Bilder flög förbi. Bilder från platser hon aldrig sett förr. Hon såg en pojke på en gata. Han såg mycket fattig ut. Han hade något i famnen...

En fisk. En stor fisk! Plötsligt kom några äldre pojkar. De slog den lilla pojken och tog fisken av honom.

Det sista Elisa såg av pojken i sin dröm var hans tårdränkta ögon som skrek av sorg.

Elisa vaknade upp i ett grått rum. Det var inte riktigt kallt där men ändå inte riktigt varmt. Hon såg sig omkring i dunklet och försökte vänga ögonen vid det egendomliga mörkret.

Hennes blick klarnade. Hon var i ett litet rum. Ett rektangulärt rum med ditsatta stenar som antagligen skulle föreställa någon sorts sitt platser.

Väggarna var skrovliga och hur noga hon än tittade så kunde hon inte se något tak, det var som omd et var för högt upp för att se. Golvet däremot var slätt och skinande som guld.

Var är jag? Tänkte hon och drog fingrarna över sina ögonlock för att klarna tankarna.

- Du är på hemlig ort. Sade en djup röst.

Vart kom rösten ifrån? Hon kunde inte se någon i rummet.

- Härifrån! Från ditt vänstra hörn! Svarade rösten som om den läst hennes tankar.

Elisa såg sig omkring och i det vänstra hörnet satt en katt.

- Nej nu är det någon som driver med mig! Sade Elisa och skrattade lite osäkert.

- En katt kan väl inte läsa tankar och ännu mindre prata!

Katten gick fram mot henne och nu såg Elisa hur kattens mun rörde sig.

- Varför skulle det vara så omöjligt? Sade han.

- Låt det sjunga in...

Elisa tänkte på det och på något konstigt sätt kände hon hur hon faktiskt accepterade det. Som om hon blivit hypnotiserad. Katten fortsatte:

- Vi kattdjur har alltid haft kapacitet till att förstå andra väsens tankar. Vi har bara haft problem med att svara tillbaka så vi lyssnade till människans språk och lärde oss av er. Vi lärde oss ordens konst.

Katten satt nu framför henne och tvättade sig nonchalant. Typiskt katter, tänkte Elisa.

- Men varför valde ni just människan? Frågade hon.

- Tjaaa... Svarade katten utdraget.

- Det är ju ni som ger oss mat förstår du. När skulle du ge mig mat tror du? Om jag skrek "Mjaaau!" eller om jag helt enkelt sade "Mat, tack."?

- Sant nog. Svarade Elisa och drog lite på munnen.

- Men varför är jag här egentligen?

Just då kom två män in genom en obefintlig dörr som Elisa först inte sett. De två männen var spinkiga och såg lite gammaldags klädda ut.

En av männen stannade i dörren medan den andre gick mot katten.

- Ah! Charles, min stumme vän! Sade katten och lät sig snällt klappas av denne Charles.

Sedan vände sig mannen mot Elisa och gjorde några konstiga tecken med sina händer.

- Min vän Charles här vill be om ursäkt för senast. Sade katten.

- Det var han som gjorde dig medvetslös vid skogen och förde dig hit. Du förstår... Fortsatte katten.

- Charles förlorade sin talförmåga för några år sedan så nu talar han med teckenspråk.

Elisa kunde inte låta den lilla tanken, om att det kanske var katten som hade tagit Charles röst, undkomma. Hon skulle inte bli förvånad om så var fallet.

Inget kunde förvåna henne längre trodde hon.

- Men åter till din fråga. Fortsatte katten.

- Jag hörde din önskan om att något kunde hända i ditt liv och nu ger jag dig chansen. Tänker du ta den?

Elisa behövde inte fundera ens en sekund, även om hon inte visste vad hon gav sig in på.

- Ja. Svarade hon högt.

- Då min vän. Sade katten.

- Då ska jag presentera för dig en värld där det handlar om att välja och handla rätt. Du kommer ställas inför prov och varje gång du handlar rätt skall jag ge dig en insikt om dig själv och vad du är kapabel till.

Katten gick bort mot det hörn Elisa först hade sett honom sitta vid.

- Du ska få en enkel början, lilla vän. Sade katten vänd mot henne och sedan lade han tassen mot en stenblock i väggen och tryckte till. Stenen skjutsades in i väggen.

Alldeles framför Elisa öppnades en port. En portal som inte varit där innan. Någonting som Elisa helst ville nämna som ängladam och blåa solstrålar slog emot henne och när det hade lagt sig såg hon något på andra sidan portalen. En pojke... En liten pojke som höll en stor fisk i sin famn. Han såg fattig ut. Var hade hon sett honom förut? Han var så bekant...

Långt borton allt hörde hon kattens röst:

- Mitt namn är Lawrence. God morgon, god dag, god kväll och god natt!

Sedan sögs hon in i den underliga världen på andra sidan porten. Och det var så Elisas äventyr började

Shira Löfstrand

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shiras Rosa Bubbla kommer på utställning i maj; Spring meet vid Ope 22 maj, kl 9 - 15. Bubbaln tar nog en sväng på crusingen på kvällen också. Motormässan vid Frösön 29 - 30 maj, kl 10 - 17. Detta tack vare än en gång väldigt hjälpsamma människor &...

Shira Minnes/hyllnings-utställning. Jag vill bara informera att tack vare sponsorer och generösa privatpersoner så kommer utställningen att bli av. Det sker i Trångsvikens bygdegård mellan klockan 12-18. Söndagen den 15 november. Alla är vä...

Hej alla. Detta är Shiras mamma. Jag vill först tacka alla som besöker denna sida för ert stöd. Det är alltid uppmuntrande att se att det är många som bryr sig om efter denna tragiska olycka. Jag har själv inte skrivit något än för det tar mycket...

Nio månader... Shiras födelsedag närmar sig...

Åtta månader har gått och Ingenting blir lättare... Shiras sten har kommit. Det är tillåtet att använda vaserna i marmor i stället för d fula kyrkovaserna för de som har med sig blommor, flytta bara rosen till den andra vasen. Shiras mamma ...