Här kommer den andra delen av min följetång "Om du fick en chans?" Enjoy :)

Om du fick en chans? Del 2

Först slog ett bländande ljus emot Elisa. Hon hörde hur porten bakom henne slog igen och sedan blev allting så... vanligt?

Hon kastade ett öga över axeln. Porten var inte där... Det enda hon såg bakom sig var en gata som stäckte sig lång och bred, full med männorskor som hade mer eller mindre bråttom.

Är jag verkligen i en annan värld? Tänkte hon. Eller har jag bara teleporterats till en annan plats? Mer hann hon inte tänka förrän hon hörde upphetsade röster och ett sorgligt tjut någonstans i hennes närhet. En bit bort längst gatan såg hon hur några pojkar tog en fisk från en yngre pojke och började springa åt det hållet hon stod. Elisa reagerade på en gång och ropade till den lille pojken: - Stanna här! Jag följer efter dem!

Elisa började springa efter pojkarna som inte var så lång framför henne. De var tre stycken, antagligen i 13-års åldern av längden att döma.

- Stanna! Ropade hon.

Pojken som sprang sist kastade en snabb blick bakåt. När han upptäckte att de var förföljde snabbade han upp farten en aning. Elisa fastslog att det var han som hade fisken eftersom att han inte gjorde spring-rörelser med armarna. Hon började springa snabbare tills hon var ifatt dem. Hon rusade mot pojken med fisken.

- Fånga! Skrek pojken till en av de andra pojkarna och kastede fisken så att den flög över Elisas huvud och landade framför fötterna på en av pojkarna som kvickt snappade upp den och började springa igen. De fortsatte att kasta fisken fram och tillbaka mellan varandra medan de sprang för att Elisa inte skulle få tag på den ända tills hon fick sitt tillfälle.

- Aj! Skrek pojken som hon flugit på medan de föll mot marken.

- Ge mig den där! Sade Elisa och ryckte åt sig fisken som pojken fortfarande hade i sitt grepp.

- Skäms! Skäms på er som slår en stackars oskyldig pojke och tar det som ej är i eran ägo! Skäms!

Pojkarna stod samlade nu och såg betydligt vekare ut med blickarna riktade mot marken. De var besegrade.

- Vad tänkte ni på, unga män?

Då började en av pojkarna storgråta.

- Vi-hi ville bara h-ha mat! Hickade han.

- Vi är så hungriga!

De andra två pojkarna föll också med i gråt kören.

- Följ med mig nu. Sade Elisa och försökte låta mjuk i rösten.

- Jag vill att ni ber om ursäkt till den lille pojken och om ni gör det så lovar jag att jag ska ordna med mat åt er. Sade hon.

- Sä-säkert? Hickade den pojken som hon antog var äldst.

- Ja det är klart. Sade Elisa.

- Kom med mig nu.

De gick tillbaka till den lille pojken som snällt hade väntat på samma ställe. Han blev överlycklig när han fick tillbaka sin fisk och svarade med ett blygt och mycket barsligt "De jör inge" när de äldre pojkarna bad om förlåtelse. Han förklarade för dem att han hade hjälpt fiskar männen i hamnen med arbetet och som belöning hade han fått den stora fisken som han skulle ta hem till sin fattiga familj som bestod av mor och lillebror. De skulle bli så glada över att få mat på bordet för en gångs skull... Trion och Elisa tog farväl av den lille pojken och sedan gav de sig av mot "det farliga torget" som pojkarna kallade det. På torget fanns det stånd med frukt, bröd, viner, torkat kött och färsk fisk. Elisa försökte handla ur ett fisk stånd men säljaren ville inte ta emot hennes pengar.

- Vad är det där för trams du kommer med kvinna? Sade mannen bryskt.

- Här gäller inga låtsas pengar, nej, riktiga pengar ska det vara om du vill handla hos mig!

Elisa lade märke till att mellan sina utbrott stod mannen och sneglade på en dam som stod och sålde djur skinn i ståndet en bit bort. Hon var kort, lite mullig med långa blonda flätor och rosiga kinder, mycket söt faktiskt. Plötsligt kände Elisa sig lite fräck.

- Vad är ditt namn min herre? Frågade hon artigt.

- Lukas! Svarade den mörke, råbarkade mannen fortfarande med uppror i rösten.

- Och damen där borta heter...? Fortsatte Elisa och pekade på djur skinns försäljerskan.

- Lena... Svarade Lukas, nu med ömhet och blyghet i rösten och såg längtansfullt på Lena.

De tre pojkarna stod bara där helt tysta medan Elisa talade med Lukas. Deras magar kurrade till då och då.

Pojkarna och Lukas såg på medan Elisa gick bort mot djur skinns ståndet och började tala med försäljerskan Lena.

De såg hur Lena hajade till och såg på Lukas, hennes kinder blev ännu rödare men ett blygt leende trädde fram i hennes ansikte.

Elisa kom tillbaka till Lukas och pojkarna och såg ganska mallig ut.

- Lena berättade för mig att det är dans ikväll på Värdshus Thomson och hon vill gärna att du ska vara hennes kavaljer där.

Lukas blev så röd, så röd i ansiktet men kunde inte under några omständigheter dölja sin lycka.

- Som en tomat! Viskade den yngsta pojken till de två andra.

Men Lukas tycktes inte höra den genanta kommentaren, han stod och log så vackert han bara kunde mot Lena som besvarade det med ett ännu vackrare leende.

- Unga dam. Sade Lukas nu vänd mot Elisa.

- Själv har jag aldrig vågat prata med den vackra damen där borta men tack vare dig så har jag nu en chans att att vara med henne. Som tack giver jag dig denna lax!

Sade Lukas och räckte fram laxen som var inslagen i ett tunt, brunt papper.

Och så fortsatte Elisas dag. Hon sprang runt på torget och erbjöd ståndägarna tjänster mot att betalningen skulle vara något ätbart ur deras stånd och till slut kunde hon räcka över mat som skulle räcka en hel vecka till pojkarna. Några lyckotårar fälldes, pojkarna emellan. Sedan tackade de Elisa med många djupa bugningar och kramar och sedan gav de sig iväg.

Elisa stod kvar på torget bredvid en spegel handlare som höll på att packa ihop sina varor för kvällen. Det började att mörkna. Vad var det här för ställe egentligen? Det verkade så gammaldags. Hon hade sett några hästskjutsar komma farande längst gatorna men inga bilar. Alla kvinnor hade klänningar. De flesta hade träskor medan andra hade lite förnämare skodon. Hon hade fått många undrande blickar på sig när hon sprang runt på torget i sina jeans, gympaskor och hoodjacka.

- Elisa! Hörde hon en låg röst säga. Hon kände igen rösten. Det var Lawrence röst, kattens röst.

- Lawrence! Viskade hon tillbaka.

- Var är du?

- Här, i spegeln! Svarade han.

Hon vred på huvudet och fann Lawrence ansikte i enn spegel som hängde litet snett bakom henne. Hon såg sig om efter spegel handlaren för att försäkra sig om att denne inte tittade på henne men han var fortfarande upptagen med att packa ihop. Hon gick fram till spegeln.

- Hur gör du det där? Frågade hon med häpnad.

- Åh, det är inte viktigt. Svarade Lawrence.

- Men du borde veta att det är såhär jag kommer kontakta dig framöver om du behöver hjälp. Du gjorde ett bra arbete idag. Jag är mycket nöjd med dig så nu ska du få veta något om dig själv.

Elisa väntade medan Lawrence kikade lurigt på henne. Han ville se om hon var nyfiken på vad det kunde vara han skulle berätta för henne men hon stod bara där och väntade.

- Dagens insikt är att om du ser en människa djupt in i ögonen och ber om något så kommer dem inte att kunna säga ifrån. Du kan få vad du vill.

Elisa funderade på det en stund.

- Är det en gåva du gett mig? Frågade hon till slut.

- Oh, nej. Svarade Lawrence

- Det är något du är född med. Alla människor har olika egenskaper men det är sällan någon verkligen upptäcker vad de kan ådstakomma. Nu vet du iallafall om en hemlighet om dig själv. Men det kommer inte att fungera i den här världen. Det är en del av provet. Sök upp Madame Edith. Hon ger dig mat och husrum för natten. Hon är en av mina kontakter och vet redan att du kommer. Du följer bara gatan till höger tills du kommer fram till en ockultism shop. Det är där hon bor.

Innan Elisa hann säga något mer försvann Lawrence bild i spegeln och spegelhandlaren kom och plockade ned spegeln med en förstulen blick på Elisa.

Och så började Elisa vandra längst gatan som Lawrence sade att hon skulle följa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shiras Rosa Bubbla kommer på utställning i maj; Spring meet vid Ope 22 maj, kl 9 - 15. Bubbaln tar nog en sväng på crusingen på kvällen också. Motormässan vid Frösön 29 - 30 maj, kl 10 - 17. Detta tack vare än en gång väldigt hjälpsamma människor &...

Shira Minnes/hyllnings-utställning. Jag vill bara informera att tack vare sponsorer och generösa privatpersoner så kommer utställningen att bli av. Det sker i Trångsvikens bygdegård mellan klockan 12-18. Söndagen den 15 november. Alla är vä...

Hej alla. Detta är Shiras mamma. Jag vill först tacka alla som besöker denna sida för ert stöd. Det är alltid uppmuntrande att se att det är många som bryr sig om efter denna tragiska olycka. Jag har själv inte skrivit något än för det tar mycket...

Nio månader... Shiras födelsedag närmar sig...

Åtta månader har gått och Ingenting blir lättare... Shiras sten har kommit. Det är tillåtet att använda vaserna i marmor i stället för d fula kyrkovaserna för de som har med sig blommor, flytta bara rosen till den andra vasen. Shiras mamma ...