Om jag fick chansen så skulle jag dö nu. Jag menar typ... jag vet inte. vet bara att självmord är dåligt så jag måste vänta på tillfällen...

Fy fan. Jag fattar inte hur jag funkar. Jag somnade kl 10 igårkväll.... vaknade nu kl 6 på kvällen. Har sovit i 20 timmar... 20 timmar... min dygnsrytmen är så jävla fucked up, jag orkar inte längre. Och alla bara tror att jag har hur lätt somhelst för att ändra på det men de fattar ingenting. De fattar inte att när jag väljer att fortsätta sova och stänger av väckarklockan så är jag inte vaken, inte vid medvetande, handlar i sömnen.

Det är inte så jävla lätt då att bara bestämma sig för att "nä nu jävlar ska jag kliva upp och stressa skiten ur mig så att jag hinner med bussen till det tråkigaste stället på jorden så att jag kan sitta och skita i att göra saker jag hatar så att alla får en anledning att gnälla."

Plus att jag har världens dåligaste morgonhumör. Inte så kul att kliva upp när det enda man gör är att smälla i dörrar, gråta och skrika.

Jag minns en gång när jag åt frukost. Mina tårar föll ned i skålen med myssli och mjölk. Då kommer katten, hoppar upp på bordet och ska gosa men river ned mjölken som spills ut över halva golvet. Fy fan... Jag har nog aldrig skrikit så jävla högt som jag gjorde då. Jag var så jävla förbannad. Katten gömde sig för mig de närmaste 3 timmarna. Jag gick inte till skolan den dagen för jag var så jävla förbannad. 

Men typ så är det varje dag...