Har tjatat på morsan ett tag nu att vill att vi ska byta rum för det känns som att mitt bara krymper och krymper för varje dag men samtidigt så får hon själv knappt plats med alla sina grejer i sitt stora (snäppet större) rum. Och det leder till att jag istället börjar tjata om att vi ska flytta till något större och då kommer  i fram till den verkliga saken. Varför känns det lättare för "lägenhetsmänniskor" att flytta till ett annat boende än vad det gör för "villafolk"? Jag kommer hem, äter middag i köket, duschar i badrummet, sover i sängen osv. men ändå så känns det inte riktigt som "hemma". Det är som om hem skulle kunna vara vartsomhelst för oss "lägenhetsmänniskor" så länge man bara har tak över huvudet och väggar runt kroppen. De som bor i villa däremot verkar känna sig mer hemma och mer stadiga i rösten när dem säger ordet "hemma". Det vill jag också kunna men det blir som att "hemma" för mig är mer som en tillfällighet, ett "så länge" tills man ska byta bostad och det är något jag verkligen vill nu. Man blir så less på en liten lägenhet. När jag går runt hemma hos "villamänniskor" så blir det som en liten besvikelse att komma hem för hos dem finns oftast en stor yta med många olika rum som omväxling medan här hemma känns allt så litet och det är omöjligt att känna den där omväxlingen.

Jag vet egentligen inte hur "villamänniskor" och "lägenhetsmänniskor"  känner men det är såhär jag upfattar det och som vanligt går jag off track men det får ni ta som en bit i min personlighet.

So long suckers.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shiras Rosa Bubbla kommer på utställning i maj; Spring meet vid Ope 22 maj, kl 9 - 15. Bubbaln tar nog en sväng på crusingen på kvällen också. Motormässan vid Frösön 29 - 30 maj, kl 10 - 17. Detta tack vare än en gång väldigt hjälpsamma människor &...

Shira Minnes/hyllnings-utställning. Jag vill bara informera att tack vare sponsorer och generösa privatpersoner så kommer utställningen att bli av. Det sker i Trångsvikens bygdegård mellan klockan 12-18. Söndagen den 15 november. Alla är vä...

Hej alla. Detta är Shiras mamma. Jag vill först tacka alla som besöker denna sida för ert stöd. Det är alltid uppmuntrande att se att det är många som bryr sig om efter denna tragiska olycka. Jag har själv inte skrivit något än för det tar mycket...

Nio månader... Shiras födelsedag närmar sig...

Åtta månader har gått och Ingenting blir lättare... Shiras sten har kommit. Det är tillåtet att använda vaserna i marmor i stället för d fula kyrkovaserna för de som har med sig blommor, flytta bara rosen till den andra vasen. Shiras mamma ...