Vid stranden, en varm dag någon gång i Juni, satt en flicka vid namn Minalill.
Hon satt vid havet, sitt älskade hav, när hon hörde en röst "Jag sitter fast! Kan nån' hjälpa till?"
Den fattiga flickan kom sig genast på fötter och sprang bort mot ropet, snabbt som vinden.
Med blonda dansande lockar hon sprang och med rosors färg på kinden.
Minalill nådde den stora bryggan där de största båtarna höll till.
Hon stannade för att lyssna, men allt var tyst, hade hon gått vill?
Så hörde hon åter den klagande bönen och satte fart litegrann mot öst.
Och synen som mötte henne när hon kom fram tog luften ur hennes bröst.
Där i vattnet låg en farligt fager kvinna och plaskade lite lätt,
Men det som bringat Minalill ur fattning var att kvinnan hade fena rätt och slätt.
Ja det kan människor oftast inte tro, varken jag eller du,
Men det som Minalill hade framför sig var en tvättäkta sjöjungfru.
"Så hjälp mig då, lilla människobarn." Sa hon med fena istället för låret.
"Jag har ropat på hjälp i timmar nu, i fisknät jag sitter fast med håret."
Minalill tog ett skutt uti vattnet och började trassla upp oredan.
Och kvinnan med fenan suckade saligt ut när hon sluppit ur den ledan.
Sjöjungfrun sade "Du har hjälpt mig i nöd, människobarn. vet du vad som händer då?"
"Vi sjöfolk ska dela ut en önskning, men jag tycker extra mycket om dig så du får två."
Minalill tänkte så det knakade, vilka två önskningar skulle hon önska?
Kanske hon ville ha en hund, kanske evig sommar och grönska.
Kanske hon kunde få en familj istället för gathörnet där hon bodde.
Men inte kunde hon ta hand om någon hund och inte vänja sig vid en familj hon trodde.
Sjöjungfun så vacker, frågade "Har du bestämt dig nu?"
Och Minalill såg bestämd ut och sa "Jag vill bara önska bli sjöjungfru som du."
Sjöjungfrun tog fram en påse och blåste magiskt innehåll på flickan så rar.
Minalill tyckte det inte ens gick en sekund så var förvandlingen klar.
Minalill dök och hoppade i vattnet, hon kände sig så härligt fri.
Hej då tråkiga ben och skolösa fötter, nu är dem dagarna förbi.
Sjöjungfun så fager sade "Här, ta min hand, jag vill dela med dig mitt hem"
Och Minalill såg mot bebyggelsen en sista gång. "Farväl, jag kommer inte tillbaka igen."

Jag kommer aldrig tillbaka igen...

Shira Löfstrand

En liten sång jag skrev med Isfolket i huvudrollerna. Melodi: Sofia dandsar go-go

Ja, det är trängsel i entrén när det är fest på Lindallén

Nu ska hela släkten Isfolk samlas samman.

Kolgrim blottar hela stjärten när han luftar ut smyg-fjärten

Alla blir galna när familjen samlas samman.

Marco dansar break på bordet medan Tengel håller ordet, hela släkten brakar loss och skriker "MERA!"

Och Sol, hon kan alla små tricken när hon trummar med besticken och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.

Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar. När Marco dansar break dance är hela släkten med.

Ingen mening med att sova, det blir mera kan jag lova. Silje trillar över Tula som gör masken.

Shira gnäller om sitt vatten, Mar blir hög på nått ur skatten, Heike viftar glatt med hela långa tasken.

Linde-Lou kräks hav i slasken, Ulvar har tagit med sig fnasken.

Skatten plundras på allt det som går att röka.

Ulvhedin flyr bakom knuten, efter honom kommer snuten som ska ta han för olaga trolleri.

Då får Ingrid sköta krisen, hon förklarar för polisen att alla sånna' dar' är numera förbi.

Ja, det är trängsel i entrén när det är fest på Lindallén

Nu har hela släkten Isfolk samlats samman.

Cecilie hoppar runt på stolen, uppåt flyger vida kjolen

Alla blir galna när familjen samlas samman.

Marco dansar break på bordet, Tengel ger upp att hålla ordet, hela släkten brakar loss och skriker "MERA!"

Dominic röker cigarren, Villemo plinkar på gittaren och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.

Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar. När Marco dansar break dance är hela släkten med