Bilddagboken har blivit hackad som ni som har bdb säkert redan vet.

Jag har då blivit utsatt. Både min bdb och min hotmail har blivit hackade så de är utom räckhåll för mig. Läste om en tjej, Sara, som också blivit hackad. Det hade skickats ut mail från hennes hotmail konto där "hon" erbjuder sexuella tjänster och där "hon" kallade sin bästa vän för hora och hackarna hade beställt porr genom hennes mail osv. KOMMER DET HÄNDA MIG NU??? Jag har redan kontaktat både bdb och hotmail, fick göra det genom mammas hotmail konto då jag inte kommer in på mitt eget. Jag hoppas verkligen att dem kan hjälpa mig!!! Jag blir galen om de börjar beställa varor med mina personuppgifter! FY FAN!

Funderar helt allvarligt på om jag ska ta bort alla mina användare överallt på internet när det här har löst sig. Kanske behåller bloggen bara...

Suck...

Peew... :) På bara 2 dagar har jag jobbat så snabbt i SO:n att jag har hunnit med 2 st prov! :D Nordisk mytologi och kristendomen, blev G på båda så just nu känner jag mig väldigt bäst ;)

Orkar inte gå 100 mil för att käka lunch idag så jag tar mitt fina lilla päron istället :) Ursäkter till Ronja för att du ska behöva gå själv :/

Igår tittade jag på film med Jon och Nea, vi kollade på Blow med Johnny Depp! \,,/ Har inte sett den tidigare (skäms på mig) men den var ganska bra. Tyvär en sån film man bara kan se en gång på 2 år men har jag köpt From Hell som (förlåt Johnny) inte var så bra så kan jag väl köpa Blow också. Har bestämt mig för att samla på dvd-filmer som Johnny har medverkat i. :)

Får jag bara fråga vilka ni är allihopa som läser min blogg? Det måste vara några återkommande för jag har minst 10 besökare per dag så vilka är ni?

Lämna en komment :)

Då jag inte är så insatt i denna bloggvärlden så kanske det är lite pinsamt att erkänna att jag hade inte en enda aning om vem bloggfenomenet Blondinbella var ända tills just denna natt. Satt och surfade lite random för att döda lite tid och bestämde mig för att kolla in lite andra bloggar och då fann jag den, Blondinbellas blogg. Det är helt otroligt tycker jag att en tjej i samma ålder som mig kan redan ha lyckats ådstakomma allt som hon har. Blondinbella verkar ha många bollar i luften hela tiden och verkar mycket framgångsrik i allt hon gör. Jag kunde inte sluta läsa bloggen! Helt fachinerad och så otroligt avundsjuk på hennes liv att det skrapar lite ont i botten av mitt tomma hjärta.

Här sitter jag. En Norrlandstjej utan pengar, allt för få vänner, lyckas inte hitta något extraknäck, utbränd morsa att oroa sig över, fet rumpa, bekymmer med mitt sociala liv, skolan går mer eller mindre utför... Ja jag vet inte vart jag ska sluta. Känner mig bara så misslyckad när jag vet att det finns personer som Blondinbella som har det bättre än mig. Och en dålig vana jag har är att jag nöjer mig inte med ganska bra. ska jag ha eller göra något så ska det vara bäst annars känner jag mig inte som en lycklig människa. Jag kan inte ens komma ihåg senast jag var lycklig på riktigt. Eller ens glad.

Är det så att om man ska kunna få allt man vill ha som svensk så måste man bo i Stockholm?

Gud vad jag hoppas att jag dör någon gång efter jag fyllt 30 år. Har jag inte kommit någonstans i livet då så kommer jag inte komma någonvart alls.

Har tjatat på morsan ett tag nu att vill att vi ska byta rum för det känns som att mitt bara krymper och krymper för varje dag men samtidigt så får hon själv knappt plats med alla sina grejer i sitt stora (snäppet större) rum. Och det leder till att jag istället börjar tjata om att vi ska flytta till något större och då kommer  i fram till den verkliga saken. Varför känns det lättare för "lägenhetsmänniskor" att flytta till ett annat boende än vad det gör för "villafolk"? Jag kommer hem, äter middag i köket, duschar i badrummet, sover i sängen osv. men ändå så känns det inte riktigt som "hemma". Det är som om hem skulle kunna vara vartsomhelst för oss "lägenhetsmänniskor" så länge man bara har tak över huvudet och väggar runt kroppen. De som bor i villa däremot verkar känna sig mer hemma och mer stadiga i rösten när dem säger ordet "hemma". Det vill jag också kunna men det blir som att "hemma" för mig är mer som en tillfällighet, ett "så länge" tills man ska byta bostad och det är något jag verkligen vill nu. Man blir så less på en liten lägenhet. När jag går runt hemma hos "villamänniskor" så blir det som en liten besvikelse att komma hem för hos dem finns oftast en stor yta med många olika rum som omväxling medan här hemma känns allt så litet och det är omöjligt att känna den där omväxlingen.

Jag vet egentligen inte hur "villamänniskor" och "lägenhetsmänniskor"  känner men det är såhär jag upfattar det och som vanligt går jag off track men det får ni ta som en bit i min personlighet.

So long suckers.

Har funderat på varför jag bloggar en stund nu. Igentligen så har jag inget speciellt att skriva eller berätta om förutom när jag vill spy galla över mitt eget trista liv och hur kul kan det vara för er läsare? Vad ska jag skriva om?

Yeah ;)

Till sist är det bara jag och vreden kvar,

oförstådd, ratad och hatad av alla.

Och det känns som om jag gråtit i flera dar',

även fast jag inte låtit en enda tår falla.