Ja jag mår kasst. Jag vet inte riktigt varför, det bara är så. Dagarna flyger förbi i förvirring och jag kommer på mig själv allt oftare med att krypa ihop i fosterställning när det är dags att sova. Någonting är så otroligt fel och jag vet inte vad det är... Det har ju hänt rätt mycket på senaste. Jag vet inte om jag har gjort ett bra val men jag klarade inte av det där längre och nu är jag som död inför alltihop. Vågar inte känna efter hur det verkligen står till.

Och många kommer nu och tror att de har en chans och de försöker verkligen ta den men helt ärligt så vill jag mest vara för mig själv eller med någon som inte försöker tvinga sig på så hemskt.

Ja det är kaos just nu... Skit samma...